OJ, vad vitt här är! En vanlig kommentar när det kommer folk till studion. Oftast utan värdering, mest bara ett konstaterande. Och jag kan ju bara hålla med. Och jag gillar det. Det är svårt att tröttna på det vita som bakgrund eftersom det mest bara är där. Det får ju personen i bilden att liskom poppa ut, fokus hamnar mer på ansiktsuttryck eller kroppsspråk - personen och personligheten. Här kommer Noa, en skön kille i snickarbrallor!